Inatt drömde jag att jag var i personalmatsalen på jobbet och plötsligt var nästan hela min gymnasieklass där. Gu vad jag blev förvånad. Men det var väldigt roligt att träffa alla. Även de som jag minst sagt hade svårt att komma överens med. Men innan det hade jag seglat med ett gigantiskt piratskepp i farvattnen utanför New York. Det var jag och Hanna och några till som jag inte kommer ihåg. Sen tror jag att vi träffade Fredrik när vi gått iland och jag bara älskade älskade älskade New York och ville stanna där. Det var en minst sagt orealistisk dröm, jag gillar ju inte storstäder.

Men det jag ju egentligen skulle berätta om var att drömmen i peronalmatsalen fick mig att börja fundera på mina gymnasieklasskompisars efternamn. Jag har tänk och tänkt men det är helt OMÖJLIGT att komma ihåg vad nästan hälften heter i efternamn. Det är ju helt sjukt. Min gammelmorfar som är 99 år minns allt. 

Jag vill först och främst klargöra att jag hatar nyårsafton. Verkligen hatar. Pressen, fyllan, raketerna och allting. Men eftersom de flesta är lediga dagen efter, vilket nästan aldrig händer i vår umgängeskrets, är det ändå en bra dag för att samla vännerna och ha det trevligt. Planen för kvällen är bara att äta en massa god mat och ha det avslappnat och mysigt. Det kluriga är bara själva matbiten. I vårt lilla gäng på en tio personer eller så är vi fem vegetarianer, två laktosintoleranta, två äggallergiker och en glutenintolerant. Dessutom är vi alla mer eller mindre fattiga som kyrkråttor. Detta kräver kreativitet och fantasi, något som jag för tillfället har stor brist på. Men eftersom vi har systrarna H som är vansinnigt mat- och bakduktiga så är jag övertygad om att en fantastisk buffé kommer att trollas fram och dagen efter kommer ingen att kunna få på sig sina favoritjeans.