Idag har jag varit och firat gammelmorfar som fyller 99 idag. Jag , Fredrik, mamma och brorsan åkte upp och tog med honom hem till min mormors kusin och hennes man där hon tryckte i oss vansinnigt mycket mat och kakor.  Och då menar jag vansinnigt mycket. Och vansinnigt gott. De är så himla roliga och vi hade jättetrevligt men jag är fortfarande helt stinn.

Stefan kom ner en kort sväng i helgen eftersom han och hans fellow folkisar hade utställning på Glassfabriken och det var så roligt att träffa honom. Det var ju inte precis i förrgår vi sågs senast. På lördagen när vi var på Bondens Marknad så stötte vi på min gamla barndomskompis Alexandra som har flyttat in till Malmö. Nu ska vi verkligen försöka ta och ses lite oftare än sådär var femte år. Och mitt i söndagsslöandet ringde Moa som jag inte umgåtts med sen högstadiet så hon och jag och Fredrik drog till St Knut och fikade och hade skittrevligt. Förhoppningsvis kan jag hänga med till hennes keramikverkstad och kolla in vad hon pysslar med snart.

Det är så fascinerande hur man med vissa personer kan vara ifrån varandra hur länge som helst och sen bara ta vid där man slutade. Och sen med andra räcker det med att man inte ses på ett par veckor för att man ska inse att man egentligen inte hade något gemensamt. 

I övrigt har första veckan på Fields gott jättebra. Har kommit in i allt direkt och de som jobbar där är så gulliga. Och det är sjukt vad skönt det är att pendla så mycket mindre. På morgonen kan jag gå hemifrån nio istället för åtta när jag börjar tio. Softisch! 

Tack, tack alla som tänkt på mig idag. Det känns så skönt att fastän man kanske inte ses så ofta så finns det så många som minns en.

(Veckan har i övrigt varit väldigt upp och ner. Kistöppning och begravning för gammelmormor och en massa jobbigt med allt det men också besked om förflyttning på jobbet så på måndag börjar jag på samma affär men på Fields och kortar den dagliga pendlingen med ungefär två timmar.) 

Det här veckan är helt sjuk. Kommer jobba 50 timmar och pendla 18. Men nästa vecka blir det bättre. Har jobbat 1,5 vecka nu på nya jobbet och börjar komma in i rutinerna.

MEN. Det sjukaste. När jag kom till jobbet i måndags såg jag att hela skyltfönsterna var fyllda med röda jättejulgranskulor.  Julskyltning. Den tionde september. Gud i himmelen. Det är tre och en halv månad till jul, nu får de fan ta mig ge sig.

Då är man affärsbiträde då. Nån dag ska jag lägga upp en lista på alla jobb jag haft, det är helt sjukt många olika grejer.

Kommer aldrig vara hemma i framtiden och svarar inte på mobilen när jag är i danmark eftersom det kostar och jag inte har några pengar på den. Men jag finns ändå. Ah, min hjärna funkar inte. Nu ska jag äta rotfruktsgratäng. Tur att fredrik är hemmaman för tillfället så jag slipper leva på mackor. 

Det var en stund sen men nu ämnar jag ta upp mitt skrivande igen, lite grann iallafall. Kanske Hanna kan tycka det är kul nu när hon kommer vara i tjottahejti och vi inte kommer kunna ses så mycket. Visste ni förresten att tjottahejti kommer från "Otaheiti" vilket var namnet på Tahiti innan? Anyway. Det blir inte så mycket från mig idag eftersom jag måste gå och lägga mig.

Imorgon börjar jag mitt nya jobb. Jag ska sälja dyra kläder och pendla vansinningt långt. Men jag är pepp på att börja. Jag jobbade mig sista dag som personlig assistent i onsdags och det ska bli kul att börja med nåt nytt. Jag byter mina foträta sandaler och bekväma kläder mot guldballerinas och färgmatchat och jag har köpt en rutig väska som jag har fyllt med bok, paraply, ny kalender och det fett dyra pendelkortet. Spännande och läskigt. Alltid lär man sig något.