Jag har flyttat till laviolita.blogspot.com

Det var någonting som var jävligt skumt i morse när jag vaknade men efter ett tag förstod jag vad det var, solen sken. Jag kan inte ens minnas när jag såg solen senast. Men det som göms i mörker kommer fram med ljuset eller vad det är man säger och det är plötsligt plågsamt synbart att smutsigt höstregn har gjort våra fönster vansinnigt smutsiga. Jag hatar smutsiga fönster.

This is how it works

You're young until you're not
You love until you don't
You try until you can't
You laugh until you cry
You cry until you laugh
And everyone must breathe
Until their dying breath

Inatt drömde jag att jag var i personalmatsalen på jobbet och plötsligt var nästan hela min gymnasieklass där. Gu vad jag blev förvånad. Men det var väldigt roligt att träffa alla. Även de som jag minst sagt hade svårt att komma överens med. Men innan det hade jag seglat med ett gigantiskt piratskepp i farvattnen utanför New York. Det var jag och Hanna och några till som jag inte kommer ihåg. Sen tror jag att vi träffade Fredrik när vi gått iland och jag bara älskade älskade älskade New York och ville stanna där. Det var en minst sagt orealistisk dröm, jag gillar ju inte storstäder.

Men det jag ju egentligen skulle berätta om var att drömmen i peronalmatsalen fick mig att börja fundera på mina gymnasieklasskompisars efternamn. Jag har tänk och tänkt men det är helt OMÖJLIGT att komma ihåg vad nästan hälften heter i efternamn. Det är ju helt sjukt. Min gammelmorfar som är 99 år minns allt. 

Min chef har problem med vikten. Inte sin egen utan min. Femtitusen gånger i veckan känner hon att hon måste kommentera min kroppsform. "Du er så tunn. Skal du ikke spis litt kage?", "Er du så tunn för at du er vegetarian, spiser du bare sallat?", "Du får spis litt mer slik og kage (du får äta lite mer godis och kakor)". "Ta en snegle (chokladfyllda wienerbröd) så du ikke er så tunn". Igen och igen och igen. Hon säger också att jag är så liten att hon aldrig kan hitta mig eftersom jag döljs av klädställen. Så jag måste spis litt mer kage. Okej, I got the message. Jag har inga former och borde käka mer wienerbröd till frukost. Tack för rådet, jag ska överväga det men snälla lägg ner nu.

Det är rätt intressant hur det ses som fritt fram att kommentera smala personers kroppar, men det omvända är helt otänkbart. Tänk om jag gick runt och sa till folk "Du er så tyk, måske skal du ikke spis kage til morgenmad (Du är så tjock, kanske ska du inte äta kakor till frukost)" "Spis nu ikke mer snegler så du ikke blir så tyk." Det hade ju inte blivit så populärt. Kan vi inte bara enas om att lämna varandras kroppar ifred, smala som tjocka. Aiight?

Nu är alla klapparna utom syrrans klara och den fixar jag förhoppningsvis imorgon. Men jag har redan fått den finaste julklappen nånsin. Min lillkusin gav mig en turkos fleecehalsduk med mitt namn broderat på som hon gjort helt själv. Hon är så duktig. 

De bra nyheterna: Jag hittade min öresundrunt-biljett jag varit av med.

De dåliga nyheterna: Passet och vaccinationskortet låg inte tillsammans med den som jag trodde.

Har precis haft en liten julfika med mig själv. Lussebulle och julte med vispgrädde. Te med grädde är the next big thing.

Vinterkräksjukan har slagit till med obarmhärtig kraft på jobbet och vi som fortfarande har sluppit närkontakt med toalettstolen går runt och sprejar fönsterputs på allt för att åtminstone försöka minska risken för kaskadkräkningar. MEN! Det hjälper inte precis om chefen kommer till jobb och andas på en trots att hon kräkts på morgonen.

På lördag är det klubb I Love! på Jeriko och jag försöker få hela gänget att gå dit och dansa tills benen inte bär men intresset är minst sagt ljumt. HANNA! Kommer du med?

Bebis är nu bebisar i pluralis. Min kompis ska få tvillingar. Han kommer inte sova de närmsta fem åren.