Renoveringen går framåt med stormsteg även om jag håller på att få smått krupp på hantverkarna. Det började ju med "Eh nä. Vi målar inte. Ni får välja mellan de här groteskt fula taperna. Går inte att göra undantag." Och sen "Nä vi börjar inte den här veckan som vi bestämt. Ni får vänta en vecka till fastän ni redan väntat 4,5 månader" Jaja. Förra måndagen satte de i alla fall igång och snubben är snabb, tyst och noggrann. Yes box, det här kommer bli grymt, tänker vi.

"Det ska ta en vecka ungefär" Och sen "Nä förresten, 14 dagar. Minst. Och med uppehåll över påsken."

Redan första dagen märker jag att fixarsnubben är en toalettskvättare. Deluxe. Ringen, utsidan av toaletten, golvet. Yuck! Och fäller inte ner toasitsen. Arrrgh. Sånt får jag frispel på. Vad människor gör hemma hos sig bryr jag mig inte om men när man är hemma hos andra. Då får man se till att man har toalettetikett. Fäder! Lär ut detta till era söner så att framtida flick/pojk/vänner slipper.

Han röker även från franska balkongen. De som känner mig vet att jag har überröknoja. Ingen får, under några omständigheter, röka inne hos mig. Basta. Men okej, lite får man stå ut med och han är ju duktig och ska inte vara här så länge till, tänker man.

Idag var han här och fixade som vanligt när han fick den brillianta idén att slå av strömmen - utan att förvarna oss. F satt och skrev en lång text på datorn när allt bara slocknade. Och jag hade just duschat och fann mig själv naken i ett halt badkar i ett beckmörkt rum. Turligt nog kunde jag famla mig fram till värmeljus och tändare så jag kunde hitta handduken. F:s text försvann. Han blev galen.

Strömmen slogs på efter ett tag och han gick hem för dagen och vi inspekterade tapeterna som kommit upp i vardagsrummet. De är fula. Men det gör inget för vi ska ändå måla om de så fort de kommit härifrån. Men vad värre är, är att han av någon outgrundlig anledning fått för sig att tapetsera omlott. Varje tapetlänga överlappar nästa med en sådär 3 milimeter vilket ger de mest synliga skarvarna jag någonsin sett. Det ser helt enkelt förjävligt ut.

Och med risk för att verka neurotisk vill jag bara säga; Ahhhrrghhh jag blir gaaaalen!! Försvinn från mitt hem!

Har precis kommit tillbaka från att ha sett "Elefantmannen" som MOOMSteatern sätter upp just nu. Teaterrecensioner är inte min grej därför säger jag bara såhär; sjukt bra! Nästan lika bra som "Livet kom så plötsligt" på Hipp för ett tag sen. Och den var helt fantastisk. Elefantmannen kommer gå på Folkets Hus, Nobeltorget fram t o m 27 april. Ungdom upp till 26 år kostar bara 80 kronor. Allvar. Skippa två öl på krogen och gå och se den här istället.Efter föreställningen fick vi en serietidning som heter "Att vara eller inte vara - strukturell diskriminering i serieform av Liv Strömquist!" Jag har suttit här, ensam vid köksbordet, och bara gapskrattat rakt ut när jag läst den. Gå till Folkets Hus på Nobeltorget och ta dig ett gratisex du också! Och just det. För er som inte känner till "elefantmannen" så är det baserat på en sann historia. Elefantmannen hette egentligen Joseph Carey Merrick och levde i stutet av 1800-talet i Storbritannien. Hans kropp var kraftigt deformerad och han visades därför upp i freak shows.

Jag gick genom stan idag för att kolla upp lite saker till ett eventuellt, framtida projekt. Och jag bara dog. Jag orkar inte med köphetsen mer.

Köp! Köp! Köp!

Nä. Jag orkar inte. Jag får hjärtklappning och mår illa och vill flytta ut på landet och odla potatis. Köp skor! Köp kläder! Köp väskor! Köp smycken! Köp smink! Köp krämer! Köp prylar!

Köpte du en ny klänning för två veckor sen? Det finns tusen nyare modernare hippare du måste ha. Det är som att springa i Mandarinens hamsterhjul. Du kommer aldrig vinna.

Därför köpvägrar jag. Förutom god ekologisk mat. Man köper det, mat äter det, man mår bra. Stenugnsbakat solrosbröd från Röstånga Mölla stressar inte.

Idag tog jag mig samman och gjorde högskoleprovet för första gången. Det var nog det jobbigaste jag varit med om i provsammanhang och jag kände mig helt medvetslös när jag gick ut därifrån. Vissa delar kändes helt åt skogen när jag gjorde dem medan andra kändes bra. Efter att ha gått runt och varit nervös ett par timmar har jag precis vågat rätta det. Och om jag rättat rätt och poänggränserna är ungefär de samma som 2004, 1999 och 1998 som jag jämfört med så kommer jag få ett resultat långt över förväntan. Nu är jag väldigt glad och stolt och det är sjukt skönt att det är gjort.

Resten av kvällen ska jag inte röra mig en milimeter från soffan förutom för att göra popcorn.

Visst ja. Dagens skummaste: Efter provet tog jag en promenad i Pildamsparken för att rensa hjärnan. Jag la mig och solade lite på ett trappsteg och ett barn (2-3 år gammalt) ställde sig framför mig och började säga; Eeee en gammal gubbe, en gammal gubbe, en gammal gubbe! Tills hans syskon fick dra bort honom därifrån. Och det var inget tvivel om att han refererade till mig. Okej att jag hade farfarströja på mig, men ser jag verkligen ut som en gammal gubbe? Senast jag kollade hade jag både tänder och hår kvar.

Årets första picnic i parken. Cider & Baklava. Simon & synten.Lide gytt.

Som påskliljorna i rabatterna och människorna på uteserveringarna är munspelsdamen ett säkert vårtecken. Och idag såg jag henne i egen hög person på cykeln med munspelet i högsta hugg. Hon har uppenbarligen koll på en av vårens största trender för hon kom glidandes i silverglänsande jacka. Hon spelade bättre än någonsin på sitt munspel och det kommer bli sommar i år igen.

Min gammelmormor och -morfar gifte sig 1 juli 1932. De har alltså varit gifta i 74 år och (nästan) 9 månader. Detta gör att de nu innehar den hedrande tredjeplatsen över Sveriges längsta äktenskap just nu. Om man ser till hela världen ligger de någonstans kring 20:e plats. Det är faktiskt sjukt coolt. Vi hoppas att vi kan fira deras 75åriga bröllopsdag till sommaren även om det ser tveksamt ut just nu. 75 år! Sjukt.